Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
FEMTONDE BREVET.
Ramm den 18 september.
Gudskelov! jag ser dager till att få komma hem. Man talar om i morgon eller i övermorgon. Jag längtar så hjärtligen till mitt lilla Rosenvik. Denna boning här är stor och präktig, men jag trives ej här. Det är för dystert, och en faslig mängd kajor skrika jämt i det gamla tornet. Jag blir hemsk till mods och liknar, tycker jag, alltmer ett gammalt familjeporträtt, som hänger i mitt rum. Bruno och ma chère mère äro mycket tillsammans; de tala föga, men tyckas vara lyckliga av att se varandra och sitta i samma rum. Bruno tyckes ha lugnat ma chère mères skrupler över Hagar, och Hagar synes, sedan Bruno är bättre, föga till. Bruno vinner alldeles mitt hjärta genom sin stora ömhet för sin mor.
