Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
198
över mig själv, men sedan grät jag; till slut skrattade jag åter och omfamnade min björn.
I övermorgon flytta vi till staden. Jag tänker med glädje på, att jag där skall se Serena och de förträffliga gamla Dahls. För övrigt skola vi alls inga bekantskaper göra, utan leva stilla inom oss. Vintern skall nog gå för sig, men i vår!… Ack, i vår, när allt blir så vackert på landet, när luft och blommor och fjärilar och fågelsång… Nej, jag ville icke göra mig bedrövlig. Jag vill det ej. Jag vill ha blommor i mina rum och själv vara fjäril och sångfågel för dem och för min björn.
