ADERTONDE BREVET.
Sedan tre dagar äro vi i staden.
Våra tre små rum äro snygga och trevliga, men äro icke åt solsidan, vilket mycket kostar på mig. Farväl, mina blommor! I går satte jag själv upp gardiner i våra rum. Serena var här och hjälpte mig.
Den 1 november.
Vår olycka är nu allmänt känd. Vet du väl varigenom vi först erforo det? Därigenom att Bruno kom en morgon ivrig till björn och satte halva sin förmögenhet till hans disposition. Det gjorde honom ont, att björn ej ville emottaga något utom såsom lån, och det endast för att kunna likvidera en skuld, som nu tryckte honom. Den gode gubben Dahl kom även själv till björn för att erbjuda honom sin tjänst. Alla våra bekanta ha visat oss mycken vänlighet och deltagande; flera av de hus, där björn är läkare, ha iakttagit denna stund för att erlägga deras vanliga årsavgift. Med allt det där äro våra närvarande bekymmer till större delen avhjälpta, och jag är helt förtjust över människornas godhet.
Intet besök, ingen godhet har dock rört mig så som ma chère mères. Hon kom i går eftermiddag, så hygglig och hjärtlig och efter teet sade hon plötsligt, bannande:
”Hör, Lars Anders! Vad är det för dumheter, som folk pratar om att du tänker på? Lämna Rosenvik? Det
