44
med fransyska handskar, och rörde på sina huvuden, som de suttit på ståltråd. Fru v. P. frågade mig genast efter generalskan Mansfelt samt examinerade min släktskap med henne, vilken slog så ut, att jag icke blev släkt med ma chère mère. Jag hade icke tänkt på det förut, och det gjorde mig nästan ont att inse det. Sen började vi tala om Stockholm och bekanta personer där, och se! alla fru v. P…s bekanta och intima vänner, de voro grevar och grevinnor. I synnerhet fick jag ofta höra talas om greve L…s. Greve L…s hade nyligen varit på Briteberg. v. P…s voro bjudna att tillbringa en del av sommaren hos greve L…s på H…näs, V. P…s hade med greve L…s förra sommaren gjort parti till Uddevalla, bott tillsammans på Gustavsberg. Grevinnan L. var en ofantligt charmant människa, som fru v. P. höll av som en syster. Flickorna L. voro söta och bildade flickor tout à fait comme il faut.
”Amalia L…s syster, grevinnan W., sade en gång… känner fru Werner grevinnan W.?”
“Ne… jo… litet.”
”Nå, är hon icke för söt? Amalia säger själv: ’ma soeur vaut mieux que moi!’ Det fägnar mig, att fru Werner känner ett så distingerat fruntimmer. Ack, säg mig några fler av fru Werners konnässanser i Stockholm. Törhända det råkar sig så, att de även äro mina.”
Jag bekänner min svaghet för dig, Maria, jag letade i mitt huvud efter grevar och grevinnor. Jag tror jag var biten av fru v. P. och smittad av hennes förnämhetssjuka. Plötsligt fick jag se björn som ur sina ögonvrår glodde på mig med en högst illistig grimas: den drev förnämhetssjukan utur mig. Och för att med ens göra mig alldeles ledig och klar, nämnde jag muntert som mina bekanta i Stockholm excellensen O…s.
Fru v. P. studsade lite: ”Jaså,” sade hon långsamt, ”nå, jag har också varit där, ett par gånger.”
