Hoppa till innehållet

Sida:Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
115

tillfredsställelse; den kunde bli en sista tillflykt mot våldet och vanäran.

Vi stängde åter luckorna, och jag kastade mig på sängen. Gertrud satte sig i en länstol och inslumrade.

Tjugu gånger denna natt flög jag yrvaken upp, ett rof för en oerhörd fruktan; men ingenting rättfärdigade denna fruktan annat än den belägenhet, hvaruti jag befann mig; ingenting tillkännagaf några elaka afsikter mot mig; tvärtom sofvo alla i slottet, eller åtminstone låtsade sofva, och intet buller störde nattens tystnad.

Dagen grydde ändtligen, och i den mån omgifningarna framträdde ur skymningen, bekräftades min första fruktan; all flykt var omöjlig utan någon hjälp utifrån; och hvarifrån skulle denna hjälp komma?

Mot klockan nio klappades på vår dörr; jag gick in i Gertruds rum och tillsade henne att släppa in dem.

Det var samma tjänare, vi sett aftonen förut, och hvilka nu kommo för att taga bort aftonmåltiden, som vi ej hade rört, och i stället servera vår frukost.

Gertrud gjorde dem några frågor; men utan att besvara dessa lämnade de rummet.

Jag återvände därpå in i mitt rum; allt var mig nu klart. Hertigen af Anjou hade sett mig vid den fest, grefve de Monsoreau gifvit; han hade fattat tycke för mig; min far hade blifvit underrättad härom och velat rädda mig undan de förföljelser, för hvilka jag utan tvifvel skulle utsättas. Han hade därför aflägsnat mig från Méridor, men hans försiktighet var förgäfves, ty vi hade blifvit förrådda antingen genom en trolös tjänare eller genom en olycklig tillfällighet, och jag hade fallit i händerna på den man, för hvilken han velat dölja mig.

På Gertruds böner drack jag en kopp mjölk och åt en bit bröd. Hela förmiddagen sysselsatte vi oss att uppgöra dåraktiga planer till flykt. Vi kunde på hundra stegs afstånd se en liten båt med sina åror fastgjord i vassen. Om denna båt varit oss närmare, skulle vi säkert kunnat rädda oss.

Man serverade oss middagen, liksom man serverat frukosten. Jag satte mig till bords, men plötsligt, då jag bröt en bit bröd, föll därur en liten biljett.

Jag öppnade den hastigt; den innehöll endast dessa ord: