174
ljuda under ett hjälmgaller på ett slagfält än under en munkkapuschong i en kyrka. Den andra omständigheten var namnet Monsoreau.
En högväxt munk gick nu med raska steg upp på predikstolen. Chicot försökte att få se hans ansikte; men det var omöjligt.
— Godt, tänkte han, om jag inte får se de andras ansikten, skola de ej heller få se mitt.
— Mina bröder, började nu en röst, den Chicot genast igenkände vara öfverhofjägmästarens, nyheterna från provinsen Anjou äro ingalunda tillfredsställande; visserligen sakna vi där icke sympatier, men vi sakna representanter. Föreningens spridande inom denna provins hade blifvit anförtrodd åt baron Méridor; men förtviflad öfver sin dotters nyligen timade död, har denne gubbe i sin smärta försummat den heliga Ligans sak, och innan han hunnit trösta sig öfver sin förlust, kunna vi ej räkna på honom. Hvad mig angår, tillför jag Förbundet trenne nya medlemmar. Rådet må afgöra, om dessa trenne bröder, för hvilka jag ansvarar såsom för mig själf, skola upptagas i det heliga Förbundet.
Ett bifallssorl hördes, och broder Monsoreau begaf sig tillbaka till sin plats.
— Broder La Hurière, återtog samme munk, som syntes vara utsedd att uppropa de trogne, säg oss, hvad ni uträttat i Paris.
En ny munk uppträdde nu i sin ordning på predikstolen.
— Mina bröder, sade han, I veten bäst, om jag är den katolska läran tillgifven och om jag gifvit prof på denna tillgifvenhet den stora dag, då den segrade. Ja, mina bröder, jag har alltid, Gudi lof! varit en af vår store Henriks af Guise trogne anhängare, och det var af herr de Besme själf som jag mottog de befallningar, han täcktes gifva mig, och dem jag efterkom ända därhän, att jag dödade mina egna hyresgäster. Denna min hängifvenhet för den heliga saken gjorde, att jag blef utnämnd till uppsyningsman öfver ett kvarter, och jag vågar säga, att detta var en lycklig omständighet för religionen. Jag har därigenom kunnat uppteckna alla kättare uti kvarteret Saint-Germain-l'Auxerrois, där jag vid gatan l'Arbre Sec fortfarande håller värdshuset Stjärnan till eder tjänst, mina bröder, och sedan jag antecknat kättarne, uppger jag dem för våra vänner. Visserligen törstar jag ej så mycket som förr efter hugenotter-