som klämde min kropp, och halskragen, som strypte mig, och det insmorda, friserade håret, utan att tala om den satans baretten, fastspikad med knappnålar på mitt hufvud. Ack, nej, nej, kära Jeanne, jag tror, att jag var ännu mindre fri än du! Men också, ser du, njuter jag nu af min frihet. Vid Gud, är det ej en härlig sak, och hur är det möjligt att vilja beröfva sig den, då man har fritt val?
— Men om man ertappar oss, Saint-Luc, sade den unga frun, i det hon orolig blickade bakom sig; om man sätter oss på Bastiljen?
— Åh, vi skola gömma oss väl, sade Saint-Luc.
— Ja, svarade Jeanne, vi skola nog bli väl gömda. Om du kände Méridor, med dess ofantliga ekskogar, med dess ändlösa snår, med dess klara bäckar, hvilka flyta under skuggrika löfhvalf, och midt ibland allt detta skall du skåda drottningen i detta lilla rike, förtrollerskan i dessa Armidas trädgårdar, den sköna, den ojämförliga Diana; du skall älska henne, Saint-Luc, det är jag säker på.
— Jag älskar henne redan på förhand, emedan hon älskat dig.
— O, jag är säker på, att hon ännu älskar mig och alltid skall göra det! Diana är ej den, som är nyckfull och ombytlig i sin vänskap. Kan du föreställa dig det sälla lif, vi skola föra i detta bo af blommor och mossa, som våren snart skall göra så härligt! Diana har öfvertagit styrelsen öfver faderns hus; vi behöfva således icke vara oroliga. Den gamle baronen är en krigare från Frans I:s tid, som har blott ett minne från det förflutna: segraren vid Marignano och den besegrade vid Pavia; blott en tanke för det närvarande, blott ett hopp för framtiden: sin älskade Diana. Vi skulle kunna bebo Méridor, utan att han någonsin skulle veta af det. Och får han veta det, så behöfva vi bara hålla med honom, då han säger, att hans Diana är den skönaste flicka i världen, och att Frans I är den störste fältherre, som någonsin funnits.
— Det skall bli förtjusande, sade Saint-Luc, men jag förutser allvarsamma tvister mellan baronen och mig.
— Hvarom då? Om Frans I?
— Nej. Hans fältherre lämnar jag i fred; men hvad angår den skönaste flicka i världen, så …
— Jag kan ju icke räknas till flickorna, ty jag är ju din hustru.
