den sorgliga belägenhet, hvari han befann sig till följd af Chicots backanaliska tillställning, i hvilken han, Gorenflot, haft den svagheten att deltaga, och han ämnade af denne ädelmodige vän utbedja sig någon penninghjälp.
Denna plan sysselsatte Gorenflot ytterligare en fjärdedels timme, ty han var en eftertänksam man och planen dessutom ej oklok.
Slutligen upptänkte han en tredje plan, visserligen något djärf, nämligen att på annan väg, genom Porte Saint-Germain, återvända till Paris och hemligen fortsätta sin allmoseinsamling i staden. Han kände till de goda kunderna och de indräktiga ställena samt hade reda på vissa smågator, där han hade goda vänner att räkna på, hvilka handlade med förträffligt fjäderfä och alltid hade någon gödd kapun att stoppa i allmosesamlarens påse; han erinrada sig tacksamt vissa hus, där man om sommaren syltade in frukt och dylikt, och detta förnämligast, åtminstone älskade broder Gorenflot att tro så, för att uti allmosesamlarens påse, i utbyte mot hans faderliga välsignelse, lägga än en burk kvittengelé, än ett dussin syltade nötter eller en låda torkade äpplen, hvilkas blotta lukt kunnat uppväcka döda ur grafven.
Denna sista plan behagade honom särdeles: han tyckte, att naturen just bestämt honom till ett sådant lefnadssätt; men för att verkställa denna plan och för att kunna föra detta ljufva lefnadssätt måste han stanna kvar i Paris och blottställa sig för att vid hvarje steg möta en polisbetjänt eller andliga myndigheter, farliga fiender för en på äfventyr utgången munk. Dessutom förefanns en annan olägenhet: skattmästaren i S:t Genovevas kloster var en alltför nitisk förvaltare för att lämna klostret i saknad af en allmosesamlare. Gorenflot lopp således fara att sammanträffa med en medbroder, som framför honom skulle ha den stora fördelen att vara stadd i laglig utöfning af sin tjänst.
Denna tanke kom Gorenflot att rysa, och han hade sannerligen skäl därtill.
Så langt var han kommen i sina funderingar, då han på långt håll varseblef en ryttare, som närmade sig i fullt galopp. Denne man steg af hästen nära intill ett hus, beläget ungefär hundra steg från det ställe, där Gorenflot satt; han klappade på; man öppnade för honom, och häst och ryttare
