248
Utan vidare dröjsmål steg Gorenflot upp på en stol och därifrån på åsnan. Stolt som den mytologiska person, med hvilken Chicot med skäl jämfört honom, uttågade han från värdshuset.
Chicot svingade sig med en erfaren ryttares vighet upp på sin häst, och de båda resande begåfvo sig af i sakta traf. Man tillryggalade på detta sätt fyra lieues, hvarefter man rastade en stund. Munken sträckte ut sig i gräset för att sofva. Chicot däremot uppgjorde sina beräkningar. Skulle de färdas tio lieues om dagen? Denna sträcka var kanske allt, hvad man billigtvis kunde begära af en åsnas och en munks förenade krafter.
Chicot skakade på hufvudet.
— Det duger inte, mumlade han, i det han betraktade Gorenflot, hvilken låg och snarkade i gräset; det duger inte; om den där kåpmannen vill följa mig, måste han färdas minst femton lieues om dagen.
Chicot knuffade till Gorenflot.
— Äro vi redan i Melun? utbrast munken yrvaken; jag är hungrig.
— Nej, kamrat, svarade Chicot, inte ännu, och det är just därför jag väcker dig; vi måste skynda oss dit så fort som möjligt. Vi färdas för långsamt, för knäfveln i våld!
— Tycker ni inte om att färdas långsamt, herr Chicot? Hvad är det väl som brådskar? Ju längre tid vi äro på vägen, desto längre tid få vi vara tillsammans. Jag reser ju för trons utbredande och ni för ert nöje, är det icke så? Välan, ju långsammare vi färdas, desto fortare skall tron utbredas och desto bättre skall ni kunna roa er. Jag hade god lust att dröja några dagar i Melun; man äter där, efter hvad det påstås, förträffliga ålpastejer, och jag skulle just ha lust att anställa en noggrann jämförelse mellan ålpastejerna i Melun och dem, man får annanstädes. Hvad säger ni om det. herr Chicot?
— Jag säger, återtog gascognaren, att min mening tvärtom är, att vi resa så fort som möjligt och att vi ej rasta i Melun, utan att vi spisa först i Montereau för att återvinna den tid, vi förlorat.
Gorenflot stirrade på sin reskamrat, såsom hade han ej förstått, hvad han hörde.
— Se så, låt oss nu bege oss af, manade Chicot.
Munken, som låg utsträckt i gräset så lång han var,
