efter; jag skulle besvära er, eller, hvad ännu värre är, ni skulle besvära mig.
— Stäng då dörren, din béarniska björn, och gör som du vill, sade Henrik.
Därefter vände han sig till kusken och tillade: Lavarenne, dit du vet!
Hästbåren aflägsnade sig långsamt, åtföljd af d'Aubigné, som, på samma gång han bannade vännen, ville vaka öfver konungen.
Deras aflägsnande befriade Chicot från en förfärlig oro, ty den oförsiktige, som åhört detta samtal, kunde anse sig som död, i fall han upptäcktes.
— Skall jag låta Valois veta det här? sade Chicot, i det han kröp fram. Men hvarför skulle han behöfva veta det? Nej, jag skall ingenting säga; dessutom, då jag vet det, är det ju tillräckligt, ty noga räknadt är det ändock jag, som regerar.
Chicot gjorde härvid ett glädtigt skutt.
— Det är ett lustigt folk, de där förälskade, fortfor han; men d'Aubigné har rätt; han har alltför många kärleksäfventyr, den gode Henrik af Navarra. För ett år sedan kom han till Paris för fru de Sauves skull. Idag har han tagit med sig den där förtjusande lilla varelsen. Hvem hin kan hon vara? Troligen la Fosseuse. Dessutom så tänker jag, att, om Henrik af Navarra på fullt allvar är pretendent och om den stackars gossen verkligen funderar på att få tronen, så måste han äfven tänka litet på att förgöra sin fiende, hertigen af Guise, sin fiende kardinalen af Guise och sin fiende hertigen af Mayenne. Välan, jag tycker om béarnaren och är säker på, att han endera dagen skall spela den där afskyvärde lotringske slaktaren något spratt. Afgjordt: jag säger ej ett ord om hvad jag hört. Jag har nu sett kardinalen af Guise, jag har sett hertigen af Mayenne, jag har sett konung Henrik af Valois, jag har sett konung Henrik af Navarra; en enda furste fattas i samlingen, det är hertigen af Anjou. Låt se, hvar har jag min Frans III? Jag längtar just efter att få se denne värdige monark.
Chicot tog nu vägen till kyrkan Saint-Germain-l'Auxerrois. Han var ej den ende, som sökte hertigen af Anjou; äfven Guiserna sökte honom fåfängt öfverallt. Hertigen af Anjou var ej den man, som oförsiktigt utsatte sig för faran. Ett ögonblick trodde sig Chicot likväl ha funnit honom;
