16
det var på gatan Béthisy. En talrik folksamling hade där skockat sig, och i denna grupp urskilde Chicot grefve de Monsoreau och hertigen af Guise.
— Godt, sade han, här ha vi den fula fisken, som är hajens förebud; hajen själf måtte då ej vara långt borta.
Chicot bedrog sig; Monsoreau och hertigen af Guise voro sysselsatta att utanför en krog ymnigt förpläga en talare, hvars stammande vältalighet de på detta sätt uppeggade, Det var Gorenflot, nu alldeles plakat. Munken berättade om sin resa från Lyon, och hur han i ett värdshus haft en duell med en förskräcklig kalvinist. Hertigen af Guise som i denna berättelse tyckte sig finna vissa omständigheter, hvilka torde förklara Nicolas Davids långvariga tystnad, lyssnade uppmärksamt. Chicot å sin sida ställde sig äfven på litet afstånd för att lyssna.
Gorenflot, som oupphörligt vägde fram och tillbaka, föll emellanåt ned från sin lefvande predikstol, men sattes åter i sadeln. Hans tal var nu blott afbrutna meningar, men olyckligtvis kunde han ännu tala, och hertigen och Monsoreau lockade listigt ur honom fragmentariska uppgifter.
Denna bikt förfärade den lyssnande gascognaren. Han förutsåg det ögonblick, då Gorenflot skulle förråda hans namn, och detta namn skulle sprida ett fruktansvärdt ljus öfver hela hemligheten. Chicot förlorade således ej ett ögonblick, utan afskar betslen på några hästar, som stodo bundna där, gaf dem några eftertryckliga rapp och jagade dem midt in bland folkmassan, som förskräckt skingrade sig.
Som en pil ilade Chicot genom folkhopen till Gorenflot, såg vredgad på honom, fattade Panurge vid betslet, och snart voro Gorenflot och hertigen af Guise skilda åt af den böljande folkmassan. Chicot drog munken ned i en återvändsgränd, ställde honom och Panurge emot muren och sade:
— Ack, din fyllhund, din bedragare! Skall du då alltid alltid föredraga en bägare vin för en vän?
— Ack, herr Chicot! stammade munken.
— Jag föder dig, din usling, fort for Chicot, jag ger dig att dricka, och ändock förråder du din herre så här!
— Ack, Chicot! upprepade munken rörd.
— Tig, du är inte annat än en lögnare och förtjänat straff.
Den undersätsige munken, eljest stark som en tjur, men
