tjena till stöd vid sigtandet; patronerna förvarades uti små mått, som hängde lösa vid ett kring lifvet sittande bälte eller bandtler. Genom alla dessa omständigheter och den tidens serdeles oviga lunttändning voro handgreppen så invecklade, att för gevärets laddande och afskjutning fordrades uti kejserliga hären icke mindre än nittioåtta serskilda tempo. — Lika hinderlig var sjelfva soldaternas uppställning. Kompagnier och regementer voro ganska stora; de förra 300, de sednare 3000 man, hälften pikenerare, hälften musketerare, vanligen uppställda 10 man högt, hvarigenom de eftersta blefvo alldeles overksamma. Uti slagordningar uppställdes de enligt det då gällande nederländska bruket uti stora så kallade Tertier, d. v. s. fyllda fyrkanter af flere tusen man, kraftfulla vid ett anfall, men tunga och snart bragta i oordning. På detta sätt var i allmänhet europeiska fotfolket beskaffadt, då Gustaf Adolf började tyska kriget och derigenom föranledde en fullkomlig omskapning af dittills gällande bruk. Pikarna förkortades från 18 till 11 fot, musköterna gjordes lättare, gaffeln bortlades och soldaten måste vänja sig att skjuta på fri hand, denna sista förändring vidtagen tvärtemot de flesta officerarnes råd. I stället för bandtler infördes patronkök, och låsen förbättrades, hvarigenom handgreppen blefvo vida enklare. Uti hvarje tropp minskades pikenerarne, hvaremot musketerarne ökades till tvåtredjedelar, för att derigenom också öka elden. Kompagnier och regementer minskades, de förra till 144, de sednare till 1008 man, hvarigenom tropparna blefvo rörligare, samt genom ökadt befäl bättre anförda. Linien var blott sex man hög; stundom stodo musketerarne till och med endast på tre leder. I stället för de gamla tertierna uppfann Gustaf Adolf de så kallade brigaderna, der regementets musketerare och pikenerare voro uppställda uti smärre troppar, med mellanliggande luckor, för att dymedelst lättare kunna röra sig och hvarandra bispringa. De voro antingen helbrigader af 2016 eller halfbrigader af 1008 man. Dessa sednare ombildades snart till den i krigskonsten så namnkunniga Gustavianska kolonnen. Svenska hären, sålunda uppställd,
