Lilla prinsessan Kristina var äfven närvarande. Man hade låtit henne läsa öfver några korta ord, att dermed taga afsked af fadren; men denne, sysselsatt med så många vigtigare föremål, tycktes på länge icke egna henne någon uppmärksamhet, tills hon slutligen af otålighet började sjelf rycka honom uti rocken. Nu föllo hans blickar på den älskade dottern. Han lyfte henne i famnen under smekningar, tårar och stumma välsignelser. Afskedstimman slog; han återlemnade barnet, steg ombord och seglade ut under myckenhetens jublande rop och välönskningar.
Uti skären möttes flottan af vidriga vindar och måste några dagar ligga för ankar. Ändteligen uppblåste en kraftig nordan och alla skeppen lade ut, ordnade i fyra afdelningar. Den första fördes af konungen sjelf, den andra af Gyllenhjelm, den tredje af Lars Rodersköld och den fjerde eller reserven af Erik Ryning. Vind och väderlek voro gynnande. I jemn fart och god ordning styrde hela flottan ut på hafvet, och snart försvann undan deras blickar den sista blånande skymten af fäderneslandet.
FYRATIONDEANDRA KAPITLET.
GUSTAF ADOLFS LANDSTIGNING I TYSKLAND.
Pommern var vid denna tiden öfversvämmadt af 16,000 man, tillhörande Wallensteins fordna troppar, och anförda af italienaren Torquato de Conti. Denne sjelf var en hård och egennyttig man, likaså hans soldater, vanda vid gränslöst sjelfsvåld och öfverdådigt uppförande mot de värnlösa innevånarne. Med Wallensteins fruktade person, hade också sista skuggan af ordning och tukt
