Sida:Gustaf II Adolf.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
227


FYRATIONDESJETTE KAPITLET.
MONROE I RÜGENWALDE.

Sedan konungen fått fast fot uti Pommern, lät han Oxenstierna ditskicka de regementer, som öfver vintern hade stannat qvar uti Preussen. Största delen tågade, som förbemäldt är, landvägen under Gustaf Horn och förenade sig i Stettin med konungens öfriga troppar. De åter, som voro förlaggda kring Königsberg, skulle, i anseende till afståndet, resa sjövägen. Bland dessa var också öfverstelöjtnant Monroe med 700 skottar. De afseglade från Pillau mot medlet af Augusti månad, men kastades af oupphörliga stormar fram och tillbaka mellan Danmark och pommerska vatten, tills ändteligen det bräckliga fartyget började intaga så mycket vatten, att fyratioåtta man med oaflåtligt pumpande knappt kunde hålla det uppe. Ändteligen blef det nära Rügenwalde drifvet på grund och af böljorna inom kort så sönderslaget, att soldaterna endast med yttersta möda kunde rädda sig från den hotande döden. Men på stranden funno de sig i betänklig ställning, utan mat, kulor, krut, ja nästan utan vapen, undantagande pikar, svärd och några våta musköter. Landet var ännu vidt och bredt i fiende-hand och närmsta svenskar stodo på ett afstånd af 16 mil. Men Monroe förlorade ej modet. Han kände händelsevis, att befälhafvaren på Rügenwalde slott, en pommeranare, var svenskarna i hemlighet bevågen, ehuru låtsande motsatsen, af fruktan för de kringsvärmande fienderna. Monroe sönde honom derföre i hemlighet ett bud med begäran, att under den instundande natten blifva genom en bakport insläppt i staden, så åtoge sig Monroe både att nu rensa och för framtiden bevara den från de kejserliga soldaterna. Hertigen af Pommern skulle i anseende till det med Gustaf Adolf ingångna förbundet visserligen icke ogilla ett sådant steg. Befälhafvaren antog förslaget. Natten