Sida:Gustaf II Adolf.djvu/301

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
293
FÖRBEREDELSER TILL SLAGET.

skyddad på båda sidor af floderna Elster och Parde; i ryggen af Leipzig och med ymnig tillförsel från det rika bakom liggande Meissen. Dessutom kunde man på detta sätt beqämligen invänta de anryckande förstärkningarna, Altringer från Thüringen och Tieffenbach från Schlesien, efter hvilkas ankomst man vore fienden fullkomligt öfverlägsen. — Å andra sidan vore det för de förenade svenska och saxiska härarna nästan en omöjlighet att angripa lägret; de måste derföre icke utan våda draga sig tillbaka, och skulle snart lida brist uti de mera utsugna Elbe- och Hawel-länderna. Uti denna Tillys mening instämde fälttygmästaren Schönburg och största delen af rådet, i synnerhet de gamla wallonöfverstarna. Pappenheim deremot påstod, att man skulle rycka fram ur förskansningarna och söka öppen fältslagtning. Utgången borde ej betviflas, då man kände de kejserligas mod och vunna ära. Länge nog hade krigets afgörande blifvit uppskjutet; länge nog hade konungen inom sina förskansade läger gäckat de kejserligas tapperhet. Nu ändteligen vågade han visa sig och erbjuda ett öppet fältslag. Man kunde aldrig för Gud, kejsaren eller kurfursten af Bäjern ursäkta, derest man af försigtighet, att icke säga feghet, lät gå sig ur händerna ett så härligt tillfälle att med ett enda slag tillintetgöra den gemensamma fienden. Denna mening understöddes af Fürstenberg och af många, serdeles bland de yngre medlemmarna af rådet. Öfverläggningarna blefvo lifliga; Pappenheim försvarade med vanlig ifver sin yttrade mening, och understöddes deruti högljudt af sina anhängare, hvilka, ehuru färre till antalet, öfverröstade de andra. Tilly visste, att hans med åren tilltagande försigtighet ofta af både här och höfdingar ansågs som ålderdomsfeghet, och att den som sådan framställdes af hans afundsmän både uti Wien och München. Harmen öfver detta misskännande, lusten att vederlägga detsamma och slutligen förtroendet på bepröfvad lycka och här lockade honom att slutligen gifva vika för Pappenheims häftighet. Det blef beslutadt att rycka ut emot fienden. Fältropet skulle blifva Jesus Maria! tecknet ett hvitt band om