byggmästare har uppfört detta herrliga slott? — Ingen annan, svarade fogden, än kurfursten sjelf, som både uppgifvit planen och ledt utförandet. — Det vore roligt, sade konungen, att få fatt på den der byggmästaren. Jag skulle skicka honom till Stockholm för att der uppföra åt mig ett likadant palats. — Det lär nog byggmästaren vela akta sig för, invände slottsfogden, och konungen log åt den trogna tjenarens öppenhjertiga språk.
Fredrik af Pfaltz och Maximilian af Bäjern, ehuru genom slägtband förenade, hade under de sednare åren stått till hvarandra uti en öppen och bitter fiendskap. Det var Maximilian, som i slaget på Hvita berget stötte från Fredriks hufvud Böhmens konungakrona, som sedan öfversvämmade hans furstendöme, plundrade hans hufvudstad, och slutligen ryckte till sig en del af hans arfländer, jemnte kurfurstevärdigheten. Tio år voro förflutna sedan dessa händelser, och bladet hade derunder helt och hållet vändt sig. Maximilian var slagen och nästan landsflyktig, hvaremot Fredrik satt segrande uti sin fiendes eröfrade borg. Vid middagsbordet anmärkte Gustaf Adolf dessa förhållanden. Efter så oförmodade hvälfningar, sade han, kan eders härlighet också hoppas att en gång i egen hufvudstad med fred och lugn åter få äta sin middagsmåltid. Fredrik kunde dock vid detta tillfälle icke fullkomligt öfvervinna känslan af hämndlystnad; icke heller åtskilliga af de andra tyska furstarna. De läto konungen förstå, att till straff för Magdeburgs förstöring borde München plundras och brännas, åtminstone slottet, och man säger, att de för sådant ändamål redan annlaggt minor under murarna. Gustaf Adolf upptog med missnöje dessa yttranden, och förde dem till sinnes, huru lågt det vore att för tillfredsställande af enskildt hämndbegär uppoffra ett så skönt och herrligt konstverk, som detta slott. Viljen i, sade han, att jag skall följa efterdömet af de gamla göterna och göra mitt namn lika fruktadt och förhatligt som deras? I sanning, nej! Vid lifsstraff förbjuder jag hvar och en att i denna borg göra ens den minsta skada. Och ni slottsfogde, tillade han, uppfyll ni flitigt och
