Ekolsunds slott, der han lefde med en uti Sverge förut osedd prakt, stolt öfver rikedomar, segrar och börd från sjelfva Wasahuset. När han med sin präktigt bespända vagn for fram och tillbaka mellan Stockholm och Ekolsund, satte han en synnerlig ära uti att aldrig vika åt sidan af vägen för någon annan, än för den regerande konungen. — Emedlertid var Gustaf Adolf uti förlägenhet vid valet af efterträdare. Allmänna rösten fordrade Oxenstierna eller Horn; men den förre var oundgänglig för de inre ärenderna; den sednare åter måste sändas till Elsas för att der göra slut på en lika beskaffad träta mellan Bernhard af Weimar och Kristian af Birkenfeld. Slutligen föll valet på Baudis, dock ogerna i anseende till hans kända girighet. Denne härförare satte visserligen lif uti krigsrörelserna; men exemplet af hans egennytta öfvergick till underbefäl och soldater, samt föranledde tallösa oredor i hären och missnöjen i landet, och lyckan fortfor hädanefter som hittills att i dessa nejder vara de svenska vapnen föga huld[1].
Uti Thüringen och trakten kring Magdeburg lemnades efter slaget vid Breitenfeld Wilhelm af Weimar och Johan Banér; men sedan dessa länder blifvit fullkomligt rensade från fiender, nedkallades båda att deltaga uti tåget mot Bäjern.
Öfver Rhenländerna förordnades i slutet af 1631 Axel Oxenstierna med säte uti Mainz eller Frankfurt. Under honom stodo hertig Bernhard af Weimar och pfalzgrefven Kristian af Birkenfeld; den förra i Elsas, den sednare nedåt Pfalz. Äfven dessa herrar råkade snart uti oenighet, och det så, att icke ens Oxenstierna kunde styra dem. Det var då, som denne statsman i harmen yttrade, att man uti krigstjensten aldrig borde använda furstliga personer; ty stolta öfver sin börd, vilja de icke veta af någon lydnad eller eftergifvenhet; saker, som de dessutom
- ↑ Ridderstolp. (75 b.) L. Grubb till Ax. Oxenstierna. Frankfurt am Mayn d. 10 Juni, Duderstadt d. 24 Juli och d. 1 Aug. 1632.
