Sida:Gustaf II Adolf.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
379
WALLENSTEIN ÅTERGÅR I KEJSARENS TJENST.

punkten lemnades oafgjord. Ferdinand hoppades att, då hären blifvit samlad, lättare kunna förmå Wallenstein att behålla öfverbefälet. Denne sednare åter förutsåg, att de sålunda bildade tropparna skulle af ingen annan kunna anföras, och att han sjelf således skulle vid den tiden kunna betinga sig hvad villkor, som honom behagade.

Nu kringspriddes uti Österrike och hela Tyskland underrättelsen, att Wallenstein åter värfvade en krigshär till kejsarens tjenst. Verkningen var underbar. Först skyndade till Znaim alla tjenstlösa på Wallensteins gods lefvande befälhafvare. Snart kommo äfven andra, och så såg man inom kort församlade Gallas, Montecuculi, Tieffenbach, Holk, Piccolomini, Terzky, Isolani m. fl. Dessa åtogo sig, dels att fylla gamla, dels att uppsätta nya regementer, och fingo dertill af Wallenstein fullmagter, ofta penningeunderstöd. Han utbetalade för sådana ändamål mer än tvåhundradetusen riksdaler ur egen kassa. Till dessa fanor och till Wallensteins lycka och namn strömmade från alla sidor stora skaror, icke blott gamla krigare, utan äfven bönder, gerna bytande lian mot svärdet. Serdeles var detta händelsen i Österrike. De nya och stora rustningarna föranledde molsvarande krigsgerder, hvilka mången ansåg fördelaktigare att som soldat emottaga, än att som bonde utbetala. Redan fram uti Februar i voro trettiotusen man samlade.

De föreskrifna tre månaderna voro snart förflutna, och valet af den blifvande fältherren kunde icke längre uppskjutas. Wallenstein ville endast eller åtminstone heldst underhandla genom Eggenberg; men som denne låg sjuk, affärdade kejsaren tvenne andra sändebud. De återkommo med nej. Kejsaren, hans thronföljare och flere anhöriga skrefvo om igen och bådo Wallenstein för deras egen och för hela romerska rikets räddning lemna sitt bifall. Äfven nu svarades: nej, dock mildradt genom löftet att stanna qvar vid hären till början af April, då man hoppades att Eggenberg skulle kunna infinna sig. Denne, ehuru af gikt sängliggande, måste låta på hästbårar frakta sig från Grätz till Znaim, hvarest nya underhandlingar öppnades.