Enkedrottning Kristina blef öfver denna deras djerfhet högeligen förtörnad, och skref dem till ett förebrående bref, hvari hon bland annat erinrade dem, att giftermål hörde icke under andelig, utan verldslig lag. Regeringen fäste intet afseende vid presternas insaga, och 1612 den 29 Nov. blefvo de tvenne furstliga personerna sammanvigda på Stockholms slott, med all den tidens brukliga prakt och högtidlighet.
Deras äktenskap blef olyckligt. Sjuklig var hertigen, än mera hertiginnan; hon var till och med stundom rubbad till sina sinnen. Inbördes kärlek och förtroende saknades. Inga barn förljufvade deras sammanvaro, inga allvarsamma göromål upptogo deras tid. Sysslolösa, sjuka, ledsna vid hvarandra och hela lifvet, tillbragte de sorgsna dagar än på Bråborg, än på Kongsbro eller Wadstena. Glädjen flydde och vantrefnaden kom, hvarhelst de visade sig. Allmänheten hviskade, att man tydligen kunde skönja Guds straff öfver det olofliga äktenskapet. Sjelfva enkedrottningen Kristina ändrade slutligen tankar och tal. Gud förlåte presterskapet, sade hon, att de icke togo bladet från munnen och sade bestämdt Nej till den olyckliga förbindelsen.
Detta sorgliga äktenskap blef lyckligtvis icke långvarigt. År 1618 i Mars månad dog hertigen, fem månader derefter hertiginnan. Då de icke efterlemnade några barn, hemföll hela furstendömet till kronan.
SJETTE KAPITLET.
OM HERTIG KARL FILIP.
Medan drottning Kristina följde Karl den nionde under liffländska fälttågen, föddes Karl Filip på Revels slott år 1601, och var och förblef såsom yngsta barnet städse
