Sida:Gustaf II Adolf.djvu/458

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
450
GUSTAF ADOLFS MINNE.

beställa en dyrbar sarkofag från Italien. Men snart insåg han huru opassande det vore, att sätta Adolf Fredrik på högsta platsen uti Gustaf Adolfs graf. Han insåg å andra sidan, huru opassande det vore för honom sjelf såsom son, att ändra det en gång till faderns ära fattade beslutet; och sakens afgörande uppsköts åt kommande åldrar. Sarkofagen lemnades tom; men koret pryddes uteslutande med Gustaf Adolfs minnesmärken, hans harnesk, svärd och vunna fanor.

Våra dagar hafva sett firandet af det stora tvåhundraåriga minnet. Den konung, som bar Gustaf Adolfs spira, likasom han förut mot Europas förtryckare burit Gustaf Adolfs segrande och befriande svärd, kallade Svea folk till minnesfestens begående. Allt, hvad fosterlandet egde snillrikt, praktfullt och stort, framkallades att förherrliga den högtidliga dagen. Kyrkorna öppnades till tacksägelsefest efter den starke hjelte, som Herrans befallning utförde, att man dess ords röst höra skall. Sverges läroverk, Gustaf Adolfs verk, firade öfverallt minnet af sin stiftare och tillika af ljusets och bildningens seger. Likaså och med lika skäl Sverges härar, härförare och embetsverk. Uti hufvudstaden samlades skarorna kring Riddarholmskyrkan och Gustavianska grafven, och under högtidlig gudstjenst och konungahusets närvaro uppflyttades Gustaf Adolfs lik till den honom i koret ämnade platsen. Hans trofaste medhjelpare och vän glömdes icke. Uti slottets pelarehvalf restes bilden af Axel Oxenstierna, för Sverges växande furstar visande på historiens blad efterdömet af Gustaf Adolf och hans dygder.