bestämd ovilja för hvarje ny förbindelse, måhända i hopp om den förras återknytande. En ny omständighet gjorde dock ändtligen slut på dessa invecklade förhållanden. Bland de till Götheborg inkallade holländarne befann sig Abraham Cabeliau, sjelf utmärkt genom rikedom och duglighet, likasom hans dotter Margareta genom högst ovanliga behag. Dessa sednare väckte till och med den unga konungens uppmärksamhet, ty hon kunde täfla med sjelfva Ebba Brahe i skönhet, dock icke i sedlighet. Af obekant anledning följde Margareta Cabeliau år 1615 sin fader till svenska krigshären i Liffland. Under den långa belägringen för Pleskow blef hennes bekantskap med konungen så förtrolig, att hon våren derpå födde en son, den sedan så kallade Gustaf af Wasaborg. Samma år tycktes den unga konungen också hafva hyst ett flyktigt tycke för en fröken Kristina Fleming.
Enkedrottningen, hvilken beständigt fruktat, att Gustaf Adolfs börjelse för Ebba Brahe skulle med förnyad styrka återuppvakna, omfattade med glädje tillfället att föreställa denna sednare, huru föga det var att lita på en så ung och så flyktig konungs försäkringar. Samma språk fördes af gamla Katrina Stenbock, af fröken Ebbas vänner, ja af hennes egen eftertanka och stolthet. Hon ville ej täfla med den lättsinniga Margareta Cabeliau, utan försakade från denna stund hvarje tanke på den förra älskaren.
Ett år derefter afslutades freden i Stolbowa. Jakob De la Gardie kom hem, höljd af segrar och ära. Han hade utvidgat Sverges gränser, fört dess vapen ända in uti den urgamla moskowitiska hufvudstaden och nära nog förvärfvat en ny krona åt konungahuset. Hela riket genljudade af hans lof, och Gustaf Adolf skyndade att med rikets högsta värdigheter belöna så utmärkta förtjenster. Straxt efter sin hemkomst uppvaktade De la Gardie gamla enkedrottningen på Strömsholm, der också Ebba Brahe vistades. Redan två år förut hade han anmält sig som friare till denna fröken[1]. Nu än mera intagen af hennes
- ↑ Brah. Miscell. 7. i Kanslirummet. M. Brahe till Abrah. Brahe, d. 20 Mars 1515.