Sida:Gustaf II Adolf.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
68
TRÄFFNINGEN VID WALLHOF.

som underbefälhafvare till hans biträde. Sapieha deremot brydde sig icke om Gosiewsky, utan lemnade allt förtroende åt sin unga oerfarna son, Stanislaus. Härigenom tyckte sig Radziwill och Gosiewsky förfördelade och drogo sig tillbaka. Krigsrörelserna fingo en både lam och förvirrad gång.

Emedlertid kunde Maria Eleonora icke gifva sig någon ro i Sverge, utan seglade öfver till Rewel. Härifrån ville hon med all makt resa till lägret, ehuru man föreställde henne, att vägen dit förde längs igenom det af pesten anstuckna Liffland. Gustaf Adolf öfvertalade henne dock att stanna qvar, genom löftet att om några veckor sjelf komma till Rewel. Han hoppades verkligen, att polackarna skulle lyssna till billiga fredsvilkor och hade derföre ditsändt några underhandlare; men dessa blefvo fängslade, fiendtliga troppar samlades i Kurland, och Gustaf Adolf insåg nödvändigheten af ett vintertåg för att skydda sina eröfringar. Han befallde dock att tills vidare hålla detta hemligt för drottningen och gick sedan med en temlig styrka upp emot Kockenhusen. Tåget medförde både faror och besvär. Fienden hade besatt andra stranden, och konungen fick en gång sin häst dödad af en derifrån kommande styckekula. Sedermera sjuknade flere, äfven af hans närmaste omgifning, så att han sjelf måste förrätta de flesta göromålen. Jag är, skref han till Axel Oxenstierna, både sekreterare och kamrerare. Vore ock calefactorn sjuk, så blefve jag omnia tria. Vid erhållen underrättelse att Sapieha hade en temlig styrka samlad vid Wallhof, tog Gustaf Adolf tusen valda musketerare och så mycket rytteri, som i hastigheten kunde samlas, och ryckte dermed den 5 Januari 1626 öfver Dyna, och sedan rakt emot fienden. Denne blef varnad, tände derföre eld på byn och förskansningarna, och tågade ut på fältet uti en slagordning, hvilken dock efter polska vanan var föga ordentlig. Det var den 6 Januari tidigt om morgonen, då svenskarne ryckte fram. Unga Thurn förde högra, Gustaf Horn och under honom Teuffel venstra flygeln; konungen sjelf ledde det hela. Efter en kort strid grepo