Sida:Gustaf II Adolf.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
76


ADERTONDE KAPITLET.
TRÄFFNINGEN VID DANZIGER-HAUPT.

Uti Maj månad 1627 återkom Gustaf Adolf med nya troppar. Denna gången öppnade han fälttåget med serdeles goda förhoppningar; ty svenska krigshären var vid pass 35,000 man och tillika utmärkt väl rustad. Polackarna deremot hade ännu på långt när icke hunnit komma i ordning. Några olyckliga tillfälligheter hejdade dock svenskarnas framsteg.

Gustaf Adolf ville icke tränga djupare in i landet, förr än han eröfrat Danzig. Han ansåg nemligen vådligt att lemna bakom sig en mägtig fiende, och önskade framför allt att komma i besittning af de betydliga tullinkomster, som danziger-handeln lemnade, han vände derföre alla sina krafter mot nämnde stad och vann inom kort åtskilliga fördelar. Han hade inbekommit skansen Danziger-Haupt och ämnade derifrån öfvergå till den så kallade Klein Werder. Men polackarna hade på motstående stranden uppfört starka förskansningar, hvarföre han beslöt att verkställa öfvergången i skygd af nattens mörker. Företaget hölls så hemligt, att endast några få kände konungens afsigt. Natten emellan d. 23 och 24 Maj blefvo 1200 man beordrade att stiga ombord och företaga öfvergången. Unga Thurn anförde främsta båten på ena sidan, Johan Banér och under honom Taupadel på den andra, hvardera med 600 musketerare. Efter dem skulle följa Lesslie och Erik Ryning med ytterligare fotfolk, och sist Åke Tott med ryttarne. Gustaf Adolf hade tagit med sig Pehr Brahe, hvilken, väckt midt i natten och okunnig om företaget, kommit utan vapen, hvarföre konungen, till åtminstone något beskydd, satte honom en hjelm på hufvudet. Gustaf Adolf hade befallt iakttagandet af fullkomlig tystnad; men nattens mörker och soldaternas ovana vid sjöväsendet gjorde, att Thurns båtar dels fastnade på grund, dels stötte