Hoppa till innehållet

Sida:Gustaf Janson Paradiset.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

147

sättet, vi ha numera intet att önska, intet att begära annat än för er skull. Och för er är framtidens väg redan banad, ni ha intet gammalt, som binder och hindrar, att minnas, ni ha endast det stora att hoppas. Vår lycka är fullkomlig, ty den består i vissheten, att er skall varda än större …

Och som om den endast väntat på dessa ord för att bekräfta dem, sjönk nattens dröm tyst och glömd bakom morgonrodnadens nyfödda purpursken, solen höjde sig flammande klar och majestätiskt ur hafvet, insektsurret och fågelsången ljöd jublande högt, och det var åter dag.