19
luften, och de svettdrypande, sotiga gestalterna i maskinrummet kröpo om hvarandra för att bota skador eller hindra nya att uppstå. Hvarje kommandorop röts fram med fulla lungor och stormen slukade det, innan det lämnat den kommenderandes läppar. Befäl och manskap handlade af instinkt eller vana. En hvars till det yttersta ansträngda hjärna sade honom hvad som borde göras, och enhvar utförde det blixtsnabbt och med öfvermänskliga krafter.
Passagerarne hade störtat ut ur sina kojer vid stormens oväntade anlopp. Damer, som dagen förut skulle rodnat af blygsel öfver en slarfvigt fästad rosett eller en oknäppt kängknapp; visade sig i lätta nattdräkter, och gentlemän, med eljes oklanderlig hållning, betedde sig sämre än gaminer från fattigkvarterens smutsigaste gränder. Hyttdörrar slogos upp på vid gafvel och blottade hemligheter, som under andra förhållanden varit mycket intressanta i denna omgifning, men om hvilka ingen nu tog den minsta notis. Damerna voro nervösa, kavaljererna förundrade, åtminstone sökte en hvar inbilla sina närmaste grannar att någon annan grund ej fanns till hans besynnerliga handlingssätt. Men bakom förvåningen låg skräcken på lur, och när de ej voro förvånade längre, kröp rädslan fram ur hvarje vrå, högg sina skarpa klor i deras själar, tog deras sinnen till fånga så fullständigt, att en förnuftig tanke snart ej längre rymdes i de öfverretade hjärnorna.
Så blef det oväntadt en kort paus i helveteslarmet kring skeppet. Kvinnornas hysteriska gråt tystnade och de vettskrämda passagerarnes blickar ljusnade.
— Ar det slut? hviskades af tjugu munnar på en gång.
Svaret kom i ett formligt tjut af rädsla, paniken var öfver människorna ombord.
Skeppet vräktes oförmodadt på sidan, som om det varit på väg att kantra. Orkanen, hvilken endast hämtat krafter till ett nytt anlopp däremot, föll öfver det, och vågornas dån mot skrofvet ljöd likt centnertunga hammarslag på en ofantlig likkista.
Så reste sig fartyget doft suckande upprätt. De män, som hade nog sinnesnärvaro därtill, hjälpte kvinnor och barn på fötterna igen och besättningens förtviflade kamp mot elementen fortsattes oafbrutet.
Mellandäcks- och salongspassagerarne blandades om hvarandra. Barn gräto och kvinnor snyftade öfverallt. En gammal, katolsk präst, hvithårig och mager, en af dessa
