I.
— Joho bevars, nog för att det funnits trohet, sade
en röst midt i rökmolnen från ett dussin pipor och cigarrer
— det skulle bestämdt vara inskränkt att förneka det.
Men hvad jag vågar påstå är, att den så kallade troheten
numera inte är modärn. Den förekommer helt enkelt inte,
emedan den ej längre är nödvändig.
— Filosofi, förmodade i salongens bakgrund en tunn stämma, hvars ihåliga klang förrådde, att den kom från ett insjunket bröst.
— Ja, till en mycket liten del, medgaf den förste talaren — för resten är det erfarenhet.
— Ni kan i så fall gärna säga en bedröflig erfarenhet, höjde sa tredje röst ur de ljusblå molnen.
— Mycket gärna. Jag befinner mig för närvarande på den ståndpunkt i lifvet, då man inte fäster stort afseende vid ett ord mer eller mindre. Vi människor äro för öfrigt så fullkomligt dresserade, att våra känslor och tankar så lätt och behändigt danas om, att vi inte ens märka det själfva. Hvad jag till exempel i dag har lust att försvara mot hela världen, kan, yttradt af en annan i morgon, förefalla mig så absurdt, att jag inte orkar spilla två stafvelser på hela saken.
— Ombytlighet, sköt den tunna stämman litet gäckande in.
— Misstag, Hooker, uppfostran benämner världsmannen det. Politik skulle en parlamentsledamot kalla det och nonsens kommer hvardagsmänniskans omdöme att ljuda, ty för honom är det lika naturligt att byta om åsikter som kläder. Hvad vi yttra beror för det mesta på omgifningen
