65
Han ökade stegens längd och sökte göra sig blind och döf för allt kring sig.
Under färden märkte han som i en dröm ett par småväxta getter, hvilka med ögon vidgade af undran stirrade efter honom. Men han gaf sig ej tid att akta på något, hans nyfikenhet var bortblåst och fruktan hyste han endast för att gå miste om den belöning, som vinkade i ett aflägset fjärran.
När han andtruten och trött ändtligen stod bredvid jollen, tyckte han, att miss Elisabeth var ohyggligt utmärglad och blek. Förut hade han ej brytt sig därom, men nu antog allt, som rörde henne, jättelikt skrämmande proportioner.
Hon hade legat en timme på stenåsen, sedan hade törsten jagat henne ned till bäcken och därifrån hade hon krupit till jollen och sjunkit ned i dess skugga.
— Hur är det, miss? frågade Lind och sökte göra sin röst så medlidsamt vänlig som möjligt med det resultat, att den blef gnällande som en gammal gummas spruckna organ.
Miss Elisabeth höjde mödosamt på ögonlocken utan att svara.
— Herre gud, lilla miss, ä’ hon sjuk å’ lessen, fortfor Lind på samma sätt som förut. — Ja ja, hvem kan inte bli det efter hvad vi två gått igenom! Men släpp bara inte taget utan …
— Hvarför talar ni i den där tonen? afbröt hon retligt.
Lind hejdade sig förvirrad. Han hade trott sig göra väl och ämnade börja sin tjänstgöring för hundra pund längre fram med detta inställsamma gnällande, och nu upptogs det på ett sätt, som han alls icke väntat.
— Hm! hostade han brydd. — Ni ser så sjuk ut, miss, så …
— Ja, jag är sjuk, afbröt hon onådigt. — Men jag är intet lindebarn. — Stämmen var onödigt skarp och för att med ens anvisa honom hans rätta plats i förhållande till henne, tillade hon befallande: — Gif mig något att äta! — Hon vände sig bort och såg ut öfver hafvet, där bränningarne gnolade sin monotona melodi, hon var nöjd med sin visade fasthet. Den bildade kvinnan af en högre kast hade stigit högt öfver grofarbetaren med de valkiga händerna; två personer, som slumpen liknöjdt vräkt upp på en öde strand, hade bildat ett nytt samhälle med alla ett dylikts attribut, med öfver- och underordnade.
