4. Gotlands Runinskrifter. — De Gotländska runinskrifterna utgöra en i flere afseenden egen klass bland de Svenska och Nordiska. Icke nog dermed, att det språk, hvarpå de äro skrifna, utgör en särskild Nordisk och lätt igenkännelig språkart; men äfven deras innehåll är i många afseenden olikt det, som vanligtvis träffas på de fleste andre Svenske runstenar. Dessa olikheter uti innehållet bero tvifvelsutan till största delen på tvänne sinsemellan mycket skiljaktiga orsaker. Den första är, att de i allmänhet tillhöra en yngre tid, i några fall en t. o. m. mycket yngre tid, än de Svenske, en tid, då kristendomen vida djupare hade hunnit att genomtränga folket, så vidt som catholicismen förmådde detta; ty man kan säga att den Gotländska runskriften i det allra närmaste lefde catholicismen ut i Norden, och nästan stod på tröskelen att stiga in uti reformationens tidehvarf.
Det är i sanning högst märkeligt, att run-kunskapen sålunda på Gotland fortlefde under hela den tid, då han var nästan eller helt och hållet utdöd i Sverige, åtminstone ibland allt så kalladt lärdt folk; ja, att han icke långt ifrån upplefde den dag, då denna länge förgätna urnordiską skrift åter upptäcktes af den lärde Johan Bureus. År 1599 utgaf han sin Runokänslones Lärospån, och ehuru de yngste Gotl. runstenarne (N:o 18 och 147) med angifvet år icke äro yngre än 1514, så skrefs dock det Gotländska Run-calendariet (N:0 203) år 1572; ja, bonden Jacob Ishem skref sitt namn med runor i Atlingbo kyrkas chorportal ännu år 1621, således nära ett fjärdedels århundrade efter kungörandet af Joh. Bures stora upptäckt.
Uti detta den Gotländska runkunskapens långvariga samlif med kristendomen, ligger utan tvifvel en af orsakerna till runinskrifternas större utförlighet, särdeles i fråga om de böner för den dödes salighet, hvilka de ofta uttala. En annan orsak till de jämnförelsevis längre och talrikare inskrifterna finner man troligtvis uti den lätt bearbetade stenart, som den Gotländska kalkstenen i så stor ymnighet öfver allt derstädes erbjuder, samt äfven uti folkets större och allmännare välmåga, en följd af öns fördelaktiga läge för handeln och vitsordad af de talrika jordfynd af mynt och dyrbara prydnader af guld och silfver, hvilka sedan århundraden och ännu i dag så ojämnförligt mycket oftare träffas på Gotland, än på något annat ställe i Norden.
Men det gifves ännu en högst vigtig omständighet, i hvilken de Gotländska runinskrifterna skilja sig från flertalet af de öfriga Svenska, och det är, att så många af dem uppgifva tiden, året och t. o. m. dagen, när den händelse inträffat, till minne af hvilken minnesmärket påkostats och ristats. Då det
