Hoppa till innehållet

Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
101

H. Smulgråt.

Wäl, du har warit tämmeligen snar tilbakars igen.

Truls.

Ja, jag skyndade mig på det tiden skulle intet blifwa Herrn för lång.Gråter. Men jag glömde i jåns at fråga Herrn, hwartil han wille bruka 2 Rep. Ja tycker at et kan wara nog af.

H. Smulgråt.

Jo, jag skal säja dig min ärliga Truls: Som du altid warit mig en trogen Tienare i Lifwet, så wil jag ock, at du skal följa mig i sielfwa döden. Därföre har jag nu låtit hemta 2 Rep. Det ena för mig, och det andra för dig.

Truls
Går och jemrar sig derwid bara illa.

H. Smulgråt.

Nå nå, jämra dig ej så mycket, det kan snart blifwa bestält, och giör ej så ondt som tu inbillar dig.

Truls.

Ja Herre, det är wäl så; Men en sådan död genom rep har jag i alla mina Dagar warit rädder före, och dessutan skal jag säja Herrn, at jag fåt en Bålda bak på halsen, som giör rätt ondt. Om nu repet skulle komma derpå til, så är jag wiss därpå, at Bålden skulle i förtid spricka up, och då wore han sedan så mycket swårare at läka. Derföre tycker jag bäst wara, at jag skiuter up med mit hängande, til dess Bålden blir läkt, och kan Herren emedlertid, utan at han behöfwer wänta på mig, nu genast hänga up sig, om honom behagar, då jag sedan kan komma efter.

H. Smulgråt.

Ja, men kan jag wara wiss derpå at du håller ord.

Truls.

Å Herre, twifla intet derpå.

Kiöpman-