Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

102


Kiöpmannen til H. Smulgråt.

Innan Herrn skiljes från werlden, så beder jag, at han giör ricktighet med mig, angåente denna räkningen.

Birger til H. Smulgråt.

Jag borde wäl råda er från Ert förehafwande Bror: Men som jag wet, at I wiljen ingalunda tåla, at jag blandar mig uti Edra saker, så törs jag ej tala något til Er därom. Et beder jag allenast, at I för än i dör, betalen mig en fordran, som jag har hos Er, och som I er påminner, wäl lärer stiga sig til några hundrade Riks-Daler.

MAJA til Håkan.

Herren påminner sig, at jag, så länge jag warit i Hr. Birgers Hus, altid giort Herren små tienster, städat ibland hos honom, och annat mera, utan at jag någon gång fåt någon Driks-penning derföre: war så god Herre, och betänck mig med något på Ert yttersta.

Anders.

Jag har fölgt Herrens Bror-Son, och Måg på hans resor, och altid tient honom troget, som han sielf skal kunna witna. War nu så god Herre, och kom mig ihog med någon liten Äreskänck derföre, som jag kan hafwa til hans Åminnelse efter hans död.

Truls til Håkan.

Efter jag ser at inga Förböner för Herrens Lif wilja hielpa, så är det onödigt at jag beder Herrn skon’t. Jag for min del har allenast, innan Herrens affärd, 2. ting at påminna.

Först: at Herren, (gråter) för sin Person betiener sig af bägge desse repen, som kunde snos tilsammans och blifwa så mycket starckare, på det man ej må behöfwa fruckta, at de brista eller gå sönder, när tyngden utaf Herrens Kropp kommer på dem.

Det