jåns sade, hungrig. Men hwad törsten angår, så wil jag gå god derföre, at du ej så mycket behöfwer at klaga dig. Ty som mig tyckes på dit tahl, så har du wäl redan fådt bot derföre.
Truls.
Jag wil önska, at din mening wore sann, och at jag wore så full, som du tror. Afsides. Ty då behöfde jag ej plåga mig med så många högtalige Phraser, som ja nu en stund bort åt har måst twinga fram. Men tyst jag skal wäl hitta på råd, at få henne dit jag wil. Til INGRI. Men alfware, lät oss nu ej mera tala om sådant Lapprj. Säj mig allenast min kiära Ingri, hwad dig fattas i dag. Jag tycker at du äst, emot wanligheten, så twär emot mig, som går mig så mycket til sinnes, at jag rätt nu sielf ej wet, hwad jag skal täncka derom, eller taga mig före. Ja sj så bedröfwad giör du mig med din alt för stora hårdhet. Men ach! du grymma öde! huru olycklig är jag, om denna skiönheten wänder sitt hierta ifrån mig, och kan skie gifwer det åt någon annan. Eller huru min täcka Ingri?
Ingri. Swarer intet.
Truls ser på Henne;
Nå så farwäl då Ingri, det står derhän, om wi få se hwarannan mera i detta lifwet. Wil gå bort.
Ingri.
Truls, hwar wil du taga wägen? Wänta litet.
Truls.
Farwäl, Mademoiselle, jag har bråttom.
Ingri.
Åh kiära, war ej så hastig. Jag wet ej hwad som går åt dig i dag. Du plär eljest wara en Karl, som förstår skiämt så mycket som någon; Säg mig, hwart giäller resan?
Truls.
Til nästa Kiällare må du weta.
