Ingri.
Det är wäl. Men säg, hwarmed du då täncker at föda mig. Har du wäl lärt något handtwärck, hwarmed du kan förtiena dig något?
Truls.
Hwad, handtwärck! Skulle du och jag bli så gemena, at wi skulle föda oss af handtwärck. Nej tänck intet det. Jag har ej lärdt annat handtwärck, än sådant, hwarigenom man kan snarare förtära än förtiena penningar. Sådane handwärck anstå folck af Condition, som wi skole blifwa, och om annat sämre folck, handtwärckare, kockar och kiällarmästare, få sitta derwid emellan, det kommer ej så noga.
Ingri.
Men jag förstår mig ännu ej rätt på dit swar. Den konsten at kunna förtära pennigar, när man dem har, är snart lärd. Men at lefwa wäl, när man inga har, det är konstigare, derföre wille jag giärna weta, om du ock har några penningar?
Truls.
Ja, du hörde ju i jåns, at jag för 3. wekor sen har fådt in pengar, som jag hade innom lås och nyckel. Så länge de där ligga wäl förwarade, skola wi wäl hafwa födan af dem. Ty, så brukar min Husbonde at giörat. Men efter du änteligen wil weta, hwad jag har at winka på, så skal jag berätta dig, at min Husbonde försäkrat mig, om ett hederligt Testamente, för det jag lofwat tiena honom uti ett wisst angelägit mål, som honom ligger mycket på hiertat.
Ingri.
Hwad? Har du ej annat at lita på, än Herr Håkans Testamente, så beklagar jag dig. Ty först och främst lär det Testamentet som en sådan Girigbuker giör, ej bli af stort wärde, ock sedan kan det gå ännu långt ut, innan du kan få nyttiat til godo. Men säg mig, hwad är det för en tienst som du lofwat at giöra honom?
