38
H. Smulgråt.
Ja det är en annan sak det, hwartil jag har goda skiäl.
Truls.
Ja; men det wore synd at begära något af denne hustrun för intet. Ty hon är fattig.
H. Smulgråt.
Hwad fattig? hwad har jag deraf, ock huru skal jag betala henne något derföre at hon är fattig som mig intet angår. Nej klokare är jag.
Truls.
Men Herrn wil li kwäl at hon skal låna honom Kläder.
H. Smulgråt.
Ja wisst, det är inte mer än hennes skyldighet at tjena sin nästa.
Truls.
Åh! Herre, det kan ju intet komma Herrn an på en Plåt eller något, särdeles wid ett sådant tilfälle som detta.
H. Smulgråt.
Ja du säger så du. En Plåt är ej så lätt at förtjena, skal du weta. Men dock när jag täncker efter, at jag genom denne Plåten kan winna 10000:de plåtars ränta, så kan det änteligen så wara. Derföre skal du nu straxt gå bort ock se til, at du på något ställe kan få låna en Plåt åt mig, som jag kan gie åt denne hustrun som du talar om. Jag kan sedan betala honom igen, när det faller mig lägligt.
Truls.
Åh! Herre narras intet.
H. Smulgråt.
Giör du som jag befaller dig. Afsides: Ty mine käre plåtar, som äro hemma hos mig i Huset, har jag så wäl rangerat, at om en kom undan, så blef hela ordningen skiämd.
