44
H. Smulgråt.
Hwad! Bröllop? Nej det skal aldrig skie, så länge jag lefwer.
Birger.
Säg intet så, min Bror. Jag wet fuller intet om något giftermål för henne ännu; men det wet jag, at om henne något fördelachtigt giftermål blef tilbudit, I då ej skulle wara den, som wille hindra hennes lycka.
H. Smulgråt.
Hon är ju lycklig nog, så länge hon har sin dageliga föda hos Er. Men hwad giftermål angår, derom wil jag aldeles intet höra talas.
Birger.
Det består ju intet en Flickas hela lycka i hennes dageliga nödtorftiga föda; men förnämligast deruti, at hon blir hederligen ock wäl försörgd.
H. Smulgråt.
Försörg henne hwem som wil. Men jag wil aldeles intet, at hon skal gifta sig. Afsides: Jag har stora skiäl dertil. Ty om hon finge en unger Snushane, så är jag wiss, at det första som han skulle yrcka på, wore hennes möderne, som hos mig innestår, ock om jag skulle betala det ut, så skulle det giöra någon förminskning i min Cassa ock i mina uträkningar. Men det skal aldrig skie, och wille jag häldre önska, at jag antingen aldrig haft någon Doter, eller ock, at hon hade dödt en dag efter hennes Mor. Ty förutan det, at jag då nu hade slupit at fruckta före, til at betala ut hennes möderne, så hade jag haft någre Plåtar besparde, som hon förtärt i mit hus. Til Birger. Nå jag hoppas, at min Bror är så god, som han lofwat, at bestyra om hennes siukdom och begrafning.
Birger.
Ja, min Bror, som jag sagt: I kunnen wara utan be-
