bekymmer för någon utgifft, hwarken för det ena eller andra.
Maja.
Men jag blir ändå wid min mening, at om Hr. Håkan wil gie sin Doter en beskiedlig Man, så blir hon snart frisk igen.
H. Smulgråt.
Hör du då intet, hwad jag säjer. Det är just det som jag intet wil.
Maja.
Och jag säjer at det är just det, som bör wara, och som mäst skulle tiena uti hennes fiukdom.
H. Smulgråt.
Nej hör på denne Näswisan. Jag ber Er min kiäre Bror, at I hållen styr på denna owettiga pigan, som altid wil tala med. Jag kan ej tåla at höra giftermål nämnas emellan ungt Folck. Men om en Man som är någorlunda kommen til sina åhr, som jag, skulle falla på den tanckan, at willa gifta sig, antingen för sin kropz skiötzel, eller för andra wichtiga orsaker skul, det är en annan sak. Ty ungt Folck kunna wäl skiöta sig sielfwa.
Birger.
Afsides: Nu märcker jag wäl, at det lärer wara sant, som jag förr hördt glunckas om, at den gamle token torde hafwa fådt gifft-tanckar i hufwudet.
4. Inträdet.
TRULS. HÅKAN. BIRGER. MAJA.
Truls.
ÅH! det är mig kiärt, at min Herr husbonde än är här qwar. Nu har jag en öfwermåttan god tidning, at berätta Herrn.
H. Smulgråt.
Nå, det wore wäl, om jag då en gång i dag finge hö-
