Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

48


Truls.

Ja, min kiära MAJA, det må du wäl säja. Jag fägnar mig intet mindre än du, när wj få tilfälle at talas wid emellan 4. ögon. Ty du wet, huru mycket jag älskar dig, ock at du ibland alla är den endaste i hela werlden, som blifwit en härskerinna öfwer mitt hierta, som eljest altid warit tämmelig stålt, ock ej låtit någon annan skiönhet, än du allena hos sig få råda. Ja, detta hiertat, som förr warit wildt, än Tigrar ock alla odiur, som i werlden fins, ock hwilcket så många skiönheter tilförene fåfängt anwändt alla deras konster, at intaga detta hiertat, säger jag, har ingen annan än du, kunnat underkufwa ock tämja.

Maja.

Men min kiäre Truls, kan jag ock wara aldeles försäkrad om din kiärlek för mig, ock at ingen annan än jag, räder öfwer dit sinne?

Truls.

Jag tror du äst underlig. Jag har ju så ofta sagt dig det tilförene, och ändå twiflar du nu derom. Wil du at jag skal swärja, så - - -

Ingri.

Hålla, Truls, lät man bli at swärja. Jag har ej lust at höra dina Eder.

Truls.

Sj, god dag min kiäre Ingri Afsides til INGRI: Det fägnar mig, at jag nu åter får se dig igen, ock om du wisste huru mitt hierta har längtat derefter, så skulle du hafwa medlidande - - -

Ingri.

Håll mun på dig, din matljugare. Kanskie du nu är hungrig igen. Men tro mig säkert, du skal härefter slå felt i dina uträkningar.


Truls.
E 3