Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49

Truls.

Nå, nå min kiära Ingri, war ej så hastig, och lät ej din wrede komma öfwer den, som ingen annan, än endast ock allenast din skiönhet har kunnat fängsla i de starckaste band ock bojor, som finnes i werlden, ock tror jag - - - -

Maja.

Huru war det, som du sade Truls? Säg det samma än en gång, sa at jag också får hörat.

Truls.

Til Maja: Jag förtrodde åt Ingri, at du fängslat mit hierta i band ock bojor.

Maja.

Jag skiöter intet om, at du har et sådant förtroende til någon annan än mig.

Truls.

Åh lapperi, det skadar ju intet, at andra få weta, at wj älska hwarannan, det är ju ingen skam det?

Ingri.

Hör Truls, nu har du talt med henne. Lät mig också få tala med dig någre ord. Det består allenast derj, at jag wil säja dig i synen, at du äst en Liugare och bedragare ock du Mamselle MAJA, äst intet bättre än han, som understår dig, at taga för dig, det som ingen annan än mig bör tilhöra.

Truls. afsides.

Wasslapperdibus. Nu blir här en annan Lek af. Dock är det mig kiärt, at ej flere af mine Flickor äro här än desse bägge.

Maja.

Min kiära Ingri, jag wet ej hwaruti jag giordt dig emot. Men det wet jag, at Truls hör mig til och ingen annan.

Ingri.

Men må icke det wara en oförskiämd Menniskia: ock jag säjer deremot, at ingen annan än jag, har någon rättighet til Trulses Person och hierta.


Truls.
G