Maja.
Jo det skal skie säjer jag dig.
Ingri.
Det skal intet skie, säjer jag dig igen, och om du intet tiger stilla, skal jag rättnu wisa dig annat.
Maja.
Och jag skal wisa dig, at jag ej är så rädd för dine hotelser.
I detsamma slår hon til Ingri, och de begynna bägge at slås och rifwas.
Truls. kommer at taga fred dem emellan.
Jag tror I ären galna Flickor, hwad fattas Er, kunnen I ej förlikas.
Därpå får den ena Truls i den ena armen, och den andra i den andra, och wilja draga honom hwar på sin sida.
Ingri.
Han skal höra mig til, säjer jag.
Maja.
Och jag säjer at han hör mig til.
Truls.
Jag tror de äro rasande. Släpp mig bara lös, så skolen I sedan få dragas så mycket I willien.
Ingri och Maja.
Nej wi släppa dig intet, för än du först sagt oss, hwilkendera af oss har rät.
Truls rifwer sig lös ifrån dem:
Huru kan jag säja, hwilcken af Er har rät, som ej wet hwaruti Er träta består: För jag har godt här uti helt andra tanckar och Speculationer.
Ingri.
Säg mig bara, om icke jag är den samma, och den endaste, som har wunnit ditt tycke, och som du håller af. Du wet huru ofta du försäkrat mig derom, och huru ofta jag dessutan giet dig både Mat och Dricka, när du det behöfft.
