62
Truls.
Ja giör man det, jag råder dig dertil; ty det är en öfwermåttan braf Gåsse, hwar är han nu?
H. Smulgråt.
Ja har wjst honom et ärende ut i staden.
Truls.
Har du lust min Son, så skal jag, (på det du må kunna se,) at jag kan mer, än supa och sätta ned, wisa dig här innom denna kretzen, nu på stunden, hela Trulses Person, så at du ej skal weta annat, än at han står här i mit ställe.
H. Smulgråt.
Nu min kiäre Far, om Er så behagar.
Truls.
Det skal skie, men jag råder dig, min Son, at du ej kommer med din fot innom denna kretzen. Ty då far du illa.
I det samma kastar Truls som hastigast af sig den swarta Mantelen och hatten, och wisar sig så med sina grimacer, för Håkan uti sin wanliga dräckt.
H. Smulgråt.
Si min kiäre Truls, det är du ju sielf; aldrig hade jag trodt at du skulle wara så när.
Truls kastar derpå som hastigast manteln på sig igen och Hatten, som en af de andra Trålskarlarna för honom håller tilreds, så at han straxt kommer i sin Trål-habit igen.
H. Smulgråt.
Nu jag kommer rät nu aldeles ifrån mig sielf: är det möjeligit, at en menniskia kan giöra så stora saker. Nu på stunden woren I ju Truls, och nu åter igen ären I den samma min k. Far, som I war i jöns, och som lefwat i werlden alt sen Kung Magni Smeks tid.
Truls.
Hå! min Son, detta är bara lappri til räknandes emot andra större saker, som jag är man för at giöra. Det är ingen Konst, at wisa sådane personers hamn, som ännu
