72
Anders giör som Caspar befalt.
Maja innan före.
Hwem är det, som bultar.
Anders.
En god Wän.
Maja kommer ut.
Hwad wil den goda Wän för godt.
Anders.
Jag skulle förnimma, om Herr Birger är hemma?
Maja.
Ja, är han så.
Anders.
Här är en främmande Herre som wil hafwa den ähran, at hälsa på honom.
Maja.
Bed honom wänta et ögnablick, så skal min Herre straxt komma.
Hon går tilbakars igen.
Caspar.
Det lärer wara mycket oförtänckt för min Far at få see mig, som han på 10. åhr ej sedt, och kan skie ej tror wara mer i lifwet.
Birger kommer in.
Caspar går honom emot.
Det är mig hierteligen kiärt, at jag ännu en gång i werlden är så lyckelig, at få see min kiäre Far igen, hwilcket nöje jag nu på så många åhrs tid har måst umbära.
Birger.
Jag wet ej, om jag bedrar mig, eller om jag skal tro mina egna ögon. Huru är det fatt: är det du min Son Caspar, eller är det din hamn? Jag wet ej hwad jag skal tro därom, uti den owissheten, hwaruti jag hit intils warit, om min Son är lefwande eller död, efter jag nu på 3. åhrs tid ej haft någon efterrättelse ifrån honom.
