Ingri.
Jag tyckte at Herren ärnade tala til mig något angående Solen.
H. Smulgråt.
Ja, war så god och wänta litet. Jag skal rät nu säja ut min mening, så snart min Dräng kommer igen.
TRULS. Kommer igen efter litet wäntande med Pappers Lappen i handen;
Nå Herre, Courage, nu har jag Papperet med mig, begyn man nu på nyt igen, så skal det wäl gå braf.
H. Smulgråt.
„MIn Dygd-Ädla Dame: Äfwen som det stora werldenes Lius-Solen, han seer åter på Truls då stafwar Truls sackta före alt det som följer: „med sine angenäma och genom-trängande strålar upfriskar och upwärmer den kalla Jorden, samt gifwer alt det, som besynnerligen uti det vegetabiliska Riket finnes, lika som nyt Lif och ny rörelse; äfwen så säjer jag, och på samma sätt - - - -
Här tiger Truls, så at Håkan och måste stanna, och se tilbakars på honom.
Truls sackta.
Herre, det är så illa skrifwit, at jag intet kan läsat.
Han ser på Pappers Lappen nogare wid liuset, säjer änteligen til Håkan.
Nå Herre, nu förstår jag det, lät man nu gå igen.
Stafwar Håkan före som förr.
H. Smulgråt.
„Äfwen så, säjer jag, och på samma sätt hafwa de oförliknelige Strålar, hwilcka Edra sköna, och med den aldrastarckaste eld, som någonsin i Naturen finnes, begåfwade ögon kasta ifrån sig förorsakat en obeskrifwelig - - - - - Hostar - - - - sackta til Truls. Jag tror du äst rasandes Truls at du låter mig så ofta wänta, efter det som jag skal säja.
Truls.
Gif Er til tåhls Herre. Far man fort, det skal wäl gå.
