Truls.
Ja min kiära Dame, min Herres mening är, at han giärna wille hafwa Henne til Hustru.
H. Smulgråt.
Ja, så är min mening. Ty jag har hört säjas af goda Wänner, at hon skal hafwa nog Penning - - - -
TRULS stöter i det samma på honom.
Å Herre det går intet an at så brått tala om penningarne.
H. Smulgråt.
Ja så, säjer du det. Så wil jag då dermed wänta så länge.
Truls.
Ja wänta man så länge. TRULS til Ingri. Nå hwad swarar då min Dygd-ädla Dame, på min Herras begiäran?
Ingri.
Jag kan ej annat swara, än at jag räknar mig det för en ähra, at en så heders wärd och widt bekant Man, som Hr. Håkan Smulgråt, wil giffta sig med mig. Jag tackar honom för hans Tilbud, och tager det giärna emot.
Truls til H. Smulgråt.
Nå wäl Herre, nu är saken bestäld.
H. Smulgråt.
Ja så wida, men det förnämsta står ännu tilbakars, som är, at jag får Penningarna i Händer, hwilcket du nu änteligen måste laga, ty jag behöfwer dem rätt mycket.
Truls.
Åh Herren har ej så brått dermed, de komma wäl i sinom tjd til pass.
H. Smulgråt.
Ja det kan så wara; Men hwad skal jag nu begynna med Henne.
Truls.
Herren kan nu begynna med Henne hwad honom behagar; om jag wore i Herrens ställe, så gick jag straxt bort och tog mig en Kyss, til at begynna med.
