Sida:Håkan Smulgråt-1739.djvu/88

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

88


BIRGER til H. Smulgråt.

Min k. Bror, jag kommer at berätta Er några tidningar, som jag hoppas ej lära wara Er obehagelige. Den första är, at Er Doter nu mår bättre, än sist wi taltes wid, så at hwarcken Bror eller jag för denna gången, som jag hoppas, behöfwa fruckta, för någon omkostnad til hennes begrafning. Sj där, hwar hon står.

H. Smulgråt.

Ja, jag seer det. Hafwen I ännu flere sådane gode tidningar at berätta?

Birger.

Ja, jag måste ännu låta Er weta, at jag warit så lyckelig, at få min Caspar igen, som jag ej trodt mer wara til i werlden.

H. Smulgråt.

Hwad! hafwen I fåt Er Son igen? För sig sielf: Nå jag tror all ting är förgiort för mig, och wet jag intet, hwem som giör folcket, så seg Lifwat. Jag har giort min räkning derpå, at han längesedan skulle wara död, på det jag måtte wara så mycket närmare om arfwet. Dock lika mycket, jag tröstar mig ännu med den kloka Mannens spådom, at jag skal öfwerlefwa alla mina anhöriga både unge och gamla, och ärfwa dem, sedan jag nu fådt denna Hustrun. Til BIRGER. Hwar är då Er Son, som I talar om, Bror? - - - - -

Birger.

Han är här, min Bror, och begiär, at få hälsa på Er.

Caspar til H. Smulgråt.

Min Farbror, det fägnar mig öfwermåttan, at jag har den äran, at se honom må wäl.

H. Smulgråt.

Ja, det kan så wara. För sig sielf: utaf den glopens fägnad blifwer jag ej mycket fet.

Birger.