Kiöpmannen.
Nej, jag håller mig til ingen annan, än Herren. Ty af henne får jag ändå aldrig något, det wet jag wist.
H. Smulgråt.
Jag tror, at aldrig någon god har giordt denne Karlen ut på mig. Til Kiöpmannen: Men efter I ej wiljen tro, hwad jag säjer Er om Hennes egendom; så skolen I straxt få höra, at andra säja detsamma, som jag. Han ropar, Truls. - -
Truls.
Ja Herre, När han får se Kiöpmannen med Räkningen, låsser han blifwa illa wid ock säjer för sig sielf: Wasslapardibus, nu lärer här blifwa en annan lek utaf, än at få Kyssar för betalning.
Säjer afsides och oförmärckt til Kiöpmannen:
Jag beder Er Herre, at I, efter wårt aftal, intet blanden mig i denna saken. Han skal wäl ändå med tiden punga ut med penningarne. Det har ingen nöd. Jag wil gå god derföre.
H. Smulgråt til Truls.
Här är en Man, som intet wil tro, at min Hustru har tiotusende Plåtars Ränta. Säg nu du, min ärlige Truls, om icke det är sant?
Truls.
Herre, jag stötte mig i jåns så illa på min Armbåga, at jag har nu mycket swårt wid at tala.
H. Smulgråt.
Jag tror du äst rättnu äfwen så galen som alle de andre. Fast du stötte dig på Armbågen, så kan du wäl därföre röra Munnen och Tungan.
