181
Adertonde kapitlet.
Lifvets jubeldagar ila oss snart förbi. Februari månad hade inträdt, och Gustaf skulle i medlet deraf fara till Upsala för att qvarblifva der tills doktorshatten prydde hans panna. Det var bestämdt, att han skulle taga en liten omväg för att i sällskap med Maria och hennes föräldrar besöka moster Lovisa, lyckönska Charlotte till hennes nyfödde son, och införas i den landersska slägten. Majorens voro redan i Stockholm, och brukspatronen på en resa i affärer, ehuru ingen mer än Johanna visste, åt hvilket håll dessa lågo; men att denna resa gladde Johanna, det syntes på den glädje, som talade ur hennes öga, hvarje gång det blef fråga derom.
Från Axel hade ännu intet bref anländt, och det var det enda, som störde glädjen i prostgården; i synnerhet kom prosten, som i detta fall visste mera än de andra, häröfver ofta i en djup oro, hvilken ömt delades af Gustaf, i hvars hjerta den lyckliga kärleken icke kunnat eröfra någon af den trogna vänskapens rättigheter. Maria tänkte ofta med ömt bekymmer på Axel, men det var mera hans olyckliga kärlek, som bekymrade henne, än hans tystnad; och prostinnan, eljest så häftig och orolig, framför allt när det rörde hennes Axel, var nu ovanligt lugn, samt
