203
du göra allt för att hålla dem fångna! På promotionsbalen, till exempel, se då var du glad och animerad, då räckte du handen åt studenter och magistrar och lät dig bortföras i de svarta grupperna; och nu kunna knappast de gentilaste officerare aflocka dig ett leende.
— Promotionsbalen! — ljöd ett på en gång ljuft och sorgligt eko i Almas själ, och nu voro kransens blommor bleka mot de höga hjertrosor, som utslogo på Almas kind.
— Din fästman kan knappast aflocka dig ett vänligt leende! — fortfor majorskan, utan att låtsa märka Almas förändring.
— Jag är alltid vänlig mot Arthur, mamma.
— Vänlig, ja, men icke liflig, icke skämtande, icke retande, som en fästmö bör vara för att egga och i hvarje ögonblick liksom på nytt uppelda sin fästman. Sedan du blir hans hustru, må du gerna vara som du vill, ty äktenskapet är qvinnans frihetstid, då falla behagsjukans snaror; men en fästmö måste oupphörligen uttänja dem i nya former. Ingenting utledsnar mannen så mycket, som en lugn, ouppblandad vänlighet. Han älskar de vexlande elementen. Det är icke ett återupprepadt tema, vore det ock det skönaste, som tjusar honom, utan de oräkneliga variationer, i hvilka konsten vet att på en gång lifva hjerta och sinnen.
Alma suckade, men svarade intet; kanske hade hon icke ens hört moderns lärdomar. Men hastigt uppsprang hon, och med ett: — Gud, mamma! — nedböjde hon sig framför majorskan och fattade med båda händer om den breda blondremsan, hvarmed majorskans sidenklädning var garnerad, och hvilken flammade i ljusa lågor.
Majorskan hade, för att rigtigt kunna skåda hela sin personlighet, låtit på golfvet framför den stora trymån nedsätta flera ljus, i hvilkas medelpunkt hon oupphörligt vände sig, under de moderliga förmaningar hon meddelade Alma. Ljusen hade kommit för nära de lätt antända
