20
för att göra prostinnan rättvisa, det var icke blott de gyllene presenterna, som kommo henne att tänka så.
I början af september återkom Axel frisk och glad, och hade, till mammas stora förnöjelse, åkt nästan hela återvägen. Han medförde, till allas och i synnerhet Marias glädje, vännernas anteckningar, dem Gustafs mera poetiska penna, i förening med hans artistiska teckningar, gåfvo ett rikt intresse äfven åt andra än den hänryckta Maria.
Gustaf hade mottagit sin kondition i Vestergötland, dit Axel följt honom för att se Kinnekulle och den mörkböljande Vettern.
Hvad nu Maria var lycklig, då hon i det klara månskenet vandrade vid Axels arm kring de kära, ännu gröna barndomsnejderna, ömt lyssnande till broderns lifliga skildringar af Gustafs kärlek, hans mor, hans små systerbarn och det vackra Ekdala!
Men Axel, stackars Axel, han fick ej njuta den fröjd hvarefter hans hjerta så lifiigt klappat! Alma var borta och blef borta, och han måste lemna hemmet utan att hafva återsett henne, utan att kunna förmå Maria att till henne framföra en enda hågkomstens blåögda sinnebild.
