139
kurerar honom så, att han ej kan kurera någon. Men allvarsamt, herr Sylvén, bed honom hoppas och vara glad, i stället för att göra ett försoningsoffer af sin kärlek; ty jag vill ej vara hederlig karl, om han icke är rasande kär. Han älskar väl icke en bergtagen prinsessa, och i annat fall tycker jag, att en yngling med hans egenskaper och hans figur kan vara någorlunda säker på sin sak.
Nu var allt klart för Axel. Majoren hade upptäckt Gustafs kärlek och ville genom Axel gifva honom hopp. Dit hade hela samtalet syftat.
Hvad Axel i en annan stund, i ett annat förhållande, skulle prisat majorens varma, fördomsfria hjerta! Nu bestormade andra känslor hans själ, och det var icke utan svår kamp han kunde dölja det, som föregick inom honom. Nå, hvad säger herrn om mina upptäckter? — återtog majoren, som väntat Axels svar.
— Det är så länge sedan jag såg Gustaf.
— Om jag icke bedrager mig, var redan då en god början gjord; men herrn skall få se, att det onda gripit omkring sig, likt ett kräftsår, ehuru han med manlig kraft bekämpar sitt väsende. Men ögat, det talar om lidande, så att det gör mig ondt ända in i själen, och derför, förekom det onda, medan tid är; det är den största vänskapstjenst, som någon kan göra honom.
— Ja, troget skall jag följa herr majorens råd, i fall förhållandet är sådant, — svarade Axel. — Jag skall, ifall han älskar, intala honom hopp. Måtte det lyckas mig, och jag icke bedraga ett så rent och ädelt hjerta med falska förhoppningar!
— Falska kunna de ej blifva; ty hvilken flicka skulle kunna motstå en sådan yngling, och hvilka föräldrar skulle icke vilja kalla honom son? Han behöfver ej heller Jakobs väntan och tålamod; ty så snart han är doktor, kan han ju tänka på giftermål. De behöfva icke strax stor våning, åkdon, m. m.
