254
mig här om dagen det samma, samt att han icke önskar honom blifva din man.
— Men huru skall jag då uppföra mig? — frågade Maria bäfvande.
— Det säger dig nog ditt eget hjerta. Stöt honom ej ifrån dig, men drag honom ej heller till dig.
— Ja, jag är ju din! — inföll Charlotte och utsträckte båda armarne.
— Hvad ändå Charlotte är lycklig! — sade Maria och gick tyst fram till hennes säng.
— Ack, så hon ler; så kan blott den lyckliga kärleken le! — tillade hon sakta och suckade.
— Nå, min Gud, är du ännu uppe! — sade Charlotte, som nu vaknade vid det att Johanna fälde ljussaxen. — Och ni lofvade mig ju att snart lägga er! Huru skall jag se ut som brud, då brudsätan är gäspig och halfslumrande; och hvad skall borgmästaren säga, då han ser sin tärna blek och fördunklad? Nej, gå ni nu och lägg er. Jag har redan sofvit och drömt — ack, om honom!
