30
stora, i synnerhet i hufvudstadens högre sällskapskretsar, och derföre har jag tänkt att låta Alma evertuera sig i språken för den informatorn, som skall tagas för gossarne, i fall han kan mera än hon.
— Men hvarifrån skall herrskapet få informator just nu på stunden?
— Åh, sådana herrar brukar icke vara så ondt om, ehurn jag just ej vill säga, hvad en af mina tanter påstår, att de till sammans med guvernanterna utgöra verldens syndaflod; och nu har jag tänkt, att vi skulle försöka få engagera den studenten, som var med på Strålvik midsommardagen. Han vore väl åtminstone utan pretentioner; ty hans utsigter lära vara ganska mörka.
Fru Sylvén kände blodet rasa till kinder och panna. Vulkanen var nära att utbryta; men hon hämmade den. Gustaf var, Gud vet af hvad skäl, icke egentligen hennes gunstling. Det låg kanske för mycken olikhet mellan deras natur och uppfostran för att hon skulle kunna fatta honom; men hon kunde ej neka honom sin aktning, och hade det icke varit så, så var han dock i hennes hus, var der som Axels vän, och mera hade icke behöfts.
— Jag skulle anse herrskapet lyckliga att få en sådan lärare för sina barn; men jag tviflar dock, att Gustaf antager det, ty för en yngling med hans ovanliga förmåga står hela verlden öppen.
Fru Sylvén sade detta med stilla, ehuru litet darrande röst. Stoltheten hade väckt hennes vrede, och ovisst är, huru samtalet slutats, om icke herrarnes ankomst afbrutit det. Medan de nu genom andra ämnen svalka fruarne i divanen, vilja vi ett ögonblick smyga oss på Marias kammare, der vi finna Alma gråtande i Marias famn.
— Alma, söta Alma, icke får du gråta, — sade Maria och smekte vänligt det nedböjda hufvudet.
— Ack, jag kan icke annat, ty hon var så god, och jag höll så mycket af henne. Ack, om du visste allt hvad hon sagt mig, allt hvad hon lärt mig: Också är jag nu
